Det här med att åka iväg till Thailand över jul ska självklart bli otroligt skönt. Jag har tidigare bara tyckt att det ska bli underbart skönt att lämna allt vad julmat, julmusik, nyårsångest och vad allt sånt heter. Men jag får faktiskt erkänna att nu när julen närmar sig, när julpyntet hängs upp, när julklappsinköp diskuteras och så vidae, så känns det liiite ledsamt att missa själva julafton. Jag har ställt fram lite tomtar hemma, hängt upp några stjärnor i fönstrena och försöker tända så mycket ljus jag hinner med men en sak ska vi inte ta in - en julgran. Det har alltid varit något magiskt med julgranar. När vi var små så tog mamma och pappa allti in granen sent påkvällen dagen innan julafton och klädde den efetr vi somnat så att när vi vaknade på morgonen så rusade vi till granen som var så vacker med alla sina ljus och glänsande kulor. För att inte tala om alla julklappar under. Som sagt, det är något magiskt med julgranar och det kommer vi inte få uppleva i år - första året det får plats med en. jag har t.om. sett ut exakt vart nästa års julgran kommer att stå.

Men så en kväll, när jag gick från gymmet och lyfte blicken för att se mot himmelen så sitter det en julgran längst, länst upp på lyftkranen som står på bygget mitt emot vårt hus. Längst där uppe, massor av meter rakt upp i luften står en gran med ljus och lyser upp himmlen. Man kan se den från vårt vardagsrumsfönster och från arbetsrummet - och framförallt så ser man den varje morgon och efetrmiddag när man går fram och tillbaka från jobbet. När man ser den stå där och lysa så får man en varm, behaglig känsla som sprider sig i kroppen. Vi har nästan, nästan en julgran. =)