Jag har aldrig gillat hösten förut. Har varit en sådan där riktig sommarälskare som blommar upp när sommaren närmar sig och som går in i en smärre depression så fort kvällarna blir lite mörkare och badstränderna blir tomt på folk. Det har nog förknippats med förr i tiden då sommarlovet tog slut och det var dags att packa skolväskan och sätta sig vid skolbänken igen. Ja, hösten har för mig bara inneburit en lång tristess-tid i en bubbla. En bubbla som bara väntar på att få stickas hål på då våren kommer. Jag har gått in i dvalliknande period och har inte tyck att någonting varit roligt. Irriterat sparkat undan alla jäkla höstlöv och dissat det där med tända ljus, raggsockar och thédrickande som alla säger ska vara sååå mysigt.

Men någonting har förändrats. Någonting har gjort att jag ändrat attityd. Förra året kom jag på mig själv med att faktiskt tycka att det var rätt skönt att sommaren var över. OJ! Att slippa alla myggbett, slippa flänga fram och tillbaka för att hinna med det ena och det andra som förväntas på semestern. Att inte behöva få sand I bikinin efter en svettig dag på stranden liksom. Tja, det var faktiskt riktigt mysigt att få krypa upp i soffan när regnet smattrade mot rutan. Och att få ta på sig mössa, vantar och hela kitet och ta en promenad i den friska luften var helt plötsligt allt annat än tokigt. Inte minst att dela en god middag och dricka ett glas vin med någon inne i värmen medan oktobermörkret syns utanför. Ja det är riktigt härligt med höst. Faktiskt. =)