Jag ska sluta upp med att planera! Punkt slut. Jag är ett planeringsfreak, så enkelt är det. Det har jag varit så länge jag kan minnas. Jag vill ha det fullt i kalendern och ha en massa saker inplanerade, då fungerar jag som bäst. Men har jag kommit på att det faktiskt inte spelar någon roll om dessa saker blir av eller ej, eller om planerna blir ändrade - för det blir de nästan alltid - nej, det har inte så stor betydelse men så fort kalendern är tom och inget är inbokat så känns livet fullständigt meningslöst. Ingenting att se fram emot, längta till eller vara tvungen att göra.

Jag kan se att det finns en "lucka" ett par veckor bort och då är jag snabb med att fundera ut vad man skulle kunna göra. Ibland kommer jag på mig själv med att det inte ens är något jag vill - utan bara någonting som lämpar sig eller "passar in" eller borde göras. Men under senaste tiden har jag fått lära mig några läxor som gjort att jag fått mig en tankeställare. Jag har varit för ivrig med att "boka in" saker som gör att jag tvingas ta tillbaka det eller styra om planerna vilket kan skapa irritation hos andra och gör mig trött, less och saknad av motivation och lust att ta tag i saker. För vad finns det egentligen för anledning att ha resten av veckan, månaden eller året fullbokad? Särskilt när det ofta inte ens blir som det är tänkt. Det enda som sker är att en stress infinner sig.

Så nu har jag bestämt mig för att coola ner lite, ta allt lite mer som det kommer, lägga fokus på väsentliga saker som sker HÄR OCH NU och sluta vara så jäkla fucked up.

Så!