Varför ska det vara så himla svårt att leva som man vet att man ska leva? Varför måste man älta allt fram och tillbaka. Varför allt grubblande? Varför inte släppa det som varit, varför minnas och analysera? Så mycket onödig energi, så dumt, så dumt. Varför oroa sig för saker och ting? Varför vara missnöjd med oväsentligt trams? Varför inte glädjas åt allt som är så fantastiskt? Det som är här och nu. Varför inte lyfta blicken, se framåt och sträcka på sig? Vara glad och stolt över det som man är bra på istället. Varför se allt negativt? Passa på att leva livet istället! Att ta vara på det man har. Varför är det så svårt att ta till sig någons positiva och snälla ord? Att känna sig nöjd med saker man är bra på. Varför inte inse att man inte är mer än människa. Att man faktiskt är fantastisk. Varför?

Svåra frågor, svåra att besvara men viktiga att begrunda.