Igår när jag var på väg hem från jobbet råkade jag gå förbi någon som förmodligen precis ringde upp en vän. Det var svårt att inte höra vad ha sa eftersom jag gick om honom precis när han började samtalet med: "Hur är livet?". Han var tyst ett tag och lyssnade på vad den andra personen svarade innan han fortsatte samtalet.

Jag tyckte det var en sådan skön kommentar. "Hur är läget" har man ju hört, och "Hur är det" är ju också vanligt förekommande men "Hur är livet" var en, i alla fall för mig, ny variant och jag gillade det!