Idag är ingen rolig dag - trots fredag och lön. Vi fick redan tidigare i veckan reda på att det måste varslas på jobbet. Inte vilka eller hur många, bara att mer info skulle komma snarast. Sedan dess har tankar snurrat, alternativ har analyserats och magen kraschat. Jag var nämligen helt säker på att jag skulle få gå. Jag har bara varit anställd i ett drygt halvår vilket gjorde mig så pass säker på den saken. Hela kvällen igår grät jag så inga tårar till slut fanns kvar. Både min stackars mamma och Andreas fick höra på alla osammahängande meningar och jag har knappt fått en blund i ögonen i natt.

Vaknade i morse av en sådan huvudvärk så jag trodde mitt huvud skulle sprängas men insåg att jag fick ta mig till jobbet för att få dödsdomen. Konstigt nog kom den aldrig! Däremot är det fem stycken andra på jobbet som tvingas gå och trots att jag var glad att få ha mitt jobb kvar så led jag med de andra. Alla grät och kramades och det var ett enda virrvarr på jobbet. Tror ni någonting blev gjort? Min huvudvärk vägrade ge med sig så jag gav upp vid lunchtid och är nu hemma.

Ikväll kommer Charlotte på besök, innan dess verkar det som min syster och mamma kommer på besök. =) Längtar så efter min älskling som behövs mer än någonsin just nu, men imorgon kväll kommer han hem igen så det är inte så långt kvar.

Nu ska jag försöka blunda lite grann.