Usch, vad jag är rastlös. Less på att vara snorig och att gå omkring i en jäkla dimma. Får springa femtioelva gånger om dagen och snyta mig på jobbet och det är så irriterande. Jag vill vara frisk och kunna gå promenader och komma igång med träningen igen så här efter en månads uppehåll. Suck! Men jag VET också att jag inte ska beklaga mig och jag VET också att jag ska vara tacksam och lycklig och hela kitet. Det är jag, det är jag faktiskt. Glad, förväntansfull och sugen på livet...men ändå...