Vi har fått en sådan söt liten praktikant. Han sitter mitt emot mig och det märks så tydligt att han tycker det är så coolt att vara här. Han sitter lite lätt tillbakalutat på sin stol, sippar på en kopp med kaffe (choklad, thé...jag vet inte). Han försöker se så koncentrerad och fokuserad ut - men jag vet inte riktigt vad han gör. Han han går ständigt runt och frågar alla om de behöver hjälp med något. Det ska han ha cred för, han är ambitiös! Det roligaste är när det kommer en bra låt på radion och jag ser i periferin hur han liksom headbangar lite diskret. Jag ser liksom hans huvud guppa lite ovanför min skärm och jag har svårt att låta bli att le.


Det är inte han på bilden - men det skulle kunna varit han för si sådär tio år sedan.