Vi har kommit till ett vardagsproblem som kanske låter (och egentligen också är) helt banalt men ändå är högst irriterande. Kanske delvis för att det gör en så less och att man inser att det är löjligt att något så enkelt kan få en så frustrerad. I alla fall så handlar det om mat och lunchlådor. Inte för att skryta men vi är faktiskt riktigt duktiga jag och A, med att ställa oss på kvällarna och laga mat för att fylla lunchlådan till dagen efter. Vi har valt att försöka med detta för att kunna lägga de pengarna som vi sparar på något roligare.

Kruxet är att man lätt och snabbt hamnar i ett jäkla ekorrhjul. Samma rätter som varvas om vartannat. Inga nya influenser. Alltid samma kassler, laxfilé, köttfärs och köttbullar som ramlar ner i kundkorgen. Sen är det eviga tjatet, -vad ska vi äta idag? -Hmm, jag vet inte, vad tycker du? -Ähh, jag vet inte, är inte sugen på nå´t, vad vill du ha? Och så slutar det alltid med att man tar upp den där frusna köttfärsen för att göra den där förgrymmade köttfärssåsen, ihop med den vanliga tomatkrossen, championerna och den hackade gula löken. Ibland väljer man pastafjärilar före de trefärgade pastaskuvarna...eller kanske penne. Men det handlar inte om några större förändringar. Ibland läser man något recept men tanken på att göra det en vardag slås snabbt ner när man inser att hälften av ingredienserna behöver inhandlas. Det handlar ju om det där med tid och prioritering också.