Usch, känner mig inte direkt i min bästa form. Igår var jag och Vinston hemma själva nästan hela dagen och trots att regnet verkligen öste ner hade jag klaustrofobikänslor och drig på mig regnkläder och klädde vagnen med sitt regnöverdrag innan jag och Vinston traskade ut. Han har varit besvärlig just med att åka i vagnen de senaste gångerna och vill inte alls sova utan bara skriker och skriker och denna gången tyckte jag att jag hade planerat allt så ultimat som möjligt genom att amma honom precis innan, bytt blöja och dessutom visste jag att det var längesedan han sovit. Det började någorlunda bra då han gnällde men verkade som han snart skulle falla i sömn. Det gjorde han inte utan började snart gallskrika mer och mer. Jag stannade ideligen och tryckte i nappen som han spottade ut hela tiden, drog igång speldosan han har bredvid sig och pratade lugnande till honom - till ingen nytta. Han skrek och skrek och till slut blev jag så irriterad så jag struntade i att stanna och försöka trösta honom utan fortsatte bara gå med Vinston som skrek som en stucken gris. Men så - ett tu tre - så tystnade han och somnade och jag som du nästan var hemma kunde fortsätta en lite längre promenad. Svårt det där att veta vad man ska göra när han bara skriker i vagnen. Jag vill ju ut och gå mycket och vill att han ska gilla att ligga där i.

På kvällen åkte vi till Bollebygd och blev bortskämda på god mat som vanligt. När vi kom hem var jag totalt helt slut och kommer idag inte ens ihåg att jag lade huvudet på kudden. Det resulterade i att vi sov så länge som till 13.30, dock med en hel del mat- och byta blöjastunder. Sedan målade Andreas lite på carporten och jag försökte städa här hemma vilket inte gick vidare bra eftersom Vinston var hungrrig flera gånger samt krävde att nya saker hände ideligen. Suck! Halv sju kom Anna och Penn och vi grillade och åt och pratade en massa. Mycket barnsnack eftersom deras lill* prins/prinsessa är beräknad om tre veckor. Vinston har varit gnällig hela kvällen, antagligen pga. att han är övertrött men nu har han precis somnat i Andreas knä och det är dags att bära in honom i sängen och försöka att själv få lite sömn. Jag känner mig lite halvkvaddad och hoppas jag är piggare i morgon.


Min ögonsten