Jag reagerar fortfarande på orden: "Jag är gravid", "jag ska bli mamma", "vi ska få en bebis". Det känns så oerhört overkligt fortfarande även om magen växer och jag har alla symtomer man kan ha. Det känns så oerhört ofattbart att det finns en liten innuti mig som bara blir större och större och sedan kommer bli vårt barn. En liten som ska köras i barnvagn, kläs i små, små kläder och som kommer att somna i ens knä.

Det är läskigt att känna hur ens kropp förändras och hur ens tankar, humör och personlighet i vissa fall också blivit annorlunda. Att du konstant är hungrig, att kaffesuget har försvunnit sen långt tillbaka, att du känner alla dofter så mycket tydligare och hur ditt tålamod är sämre. Att du gråter för minsta lilla och säger saker som du inte vet hur de blev sagda. Det är läskigt att en liten varelse som du inte ens har sett kan förändra hela dig.