Det var ett tag sedan jag skrev någonting här. Saker och ting har skett som gjort att allt i den vanliga vardagen fått kliva åt sidan... Livet är skört, så är det bara. Det är tillräckligt mycket snack och ältande om det tragiska som hänt så jag tänker inte nämna något om det här utan väljer att fokusera på det som faktiskt är positivt - för positiva saker finns ALLTID, och i sådana här lägen är det viktigt att dessa inte glöms av att tänka på.

Igår gick jag in i vecka 19 och det var dessutom dags för ultraljud så att vi skulle få se den lille/lilla. Jag och Andreas satt förstummade i 40 minuter utan att kunna ta blicken från skärmen där vår lilla krabat visades. Jag var rädd för att han kanske skulle sova men tvärtom var det full aktivitet och det sparkades och fäktades för fullt och det var med andra ord helt faschinerande att se den lille varelsen som verkade ha det rätt så trevligt där inne. Det är så mycket känslor som kommer fram. Så mycket nyfikenhet, otålighet och faktiskt också kärlek och ömhet.

Nu när den värsta yrseln och illamåendet har lagt sig och trötheten är bättre (har börjat med järntillskott) så är det faktiskt rätt mysigt att vara gravid. Detta kommer jag garanterat att få äta upp senare men det är så här jag känner just nu iaf. Det är mysigt med en liten mage som börjar synas mer och mer. Det är mysigt att veta att det finns någonting levande där inne och som jag alldeles snart kommer börja känna sparkar ifrån. Det är framförallt mysigt att få dela den här upplevelsen med någon som man älskar och se hur glad den här upplevelsen gör oss båda.