Jag är knäpp...eller så är det bara hormoner som spökar. Förmodligen och förhoppningsvis det sista. Jag får inte riktigt kläm på mig själv, på vad som händer i kroppen, i tankarna. Jag är så känslig och skör just nu så jag blir galen på mig själv. Min sinnesstämning är allt annat än stabil och jag hänger inte riktigt själv med i svängarna. Stackars Andreas, han undrar nog vad det är för en flickvän han har just för tillfället, vad det är för galenpanna som ska bli mamma till hans barn.

Men det är så svårt att bara svänga om, bli stabil och stråla av glädje. Jag har allt från lyckorus till ångest i kroppen heeeela tiden. Snälla, ta bort.


Om några veckor har vi en egen sådan här...ofattbart