Det är svårt att inte bli lycklig av det här vädret. På lunchen idag gick jag till Stadsparken och satte mig på en parkbänk. Där satt jag och ET en bra stund och begrundade sommaren och dess färger. Vi njöt av solen som värmde sådär lagom skönt och njöt av att bara få några minuter till att inte göra någonting. Jag tror jag håller på att gå ner i varv nu. Jag tänker mycket, funderar på saker och ting, passar på att njuta av tystnaden och att bara vara jag. Det känns lite som sista tiden gjorde innan studenten. Det gamla livet i väntan på någonting nytt. Ett liv som inte går att föreställa sig hur det kommer att bli...