Inte klokt hur mycket lite sol kan justera tankarna åt rätt håll. Värme, vårkläder, tussilagos och grönt gräs envisas med att tränga sig in i min hjärna och det gör mig absolut ingenting. När jag ser ut över stan från fönstret på jobbet så vägrar jag se det där vita som fortfarande ligger kvar på marken, utan fokuserar istället på den blå himlen och solen som lyser upp. Människor som satt sig på parkbänkar lite här och var och några som plockat fram solbrillorna. Härliga, härliga våren ser ut att äntligen vara här. =)

För ett tag sedan när snön vräkte ner och vi varje morgon väcktes av plogbilen kändes det här allt annat än nära men...tiden går fort.


Det här kanske inte är allt för långt borta... =)