Livet är händelserikt nu...förvisso är dte kul med fart och fläkt och allt att göra i huset är bara roligt trots att det är mycket fix att få allt att flyta och hinna få det klart innan flyttlasset går. Det känns som att ddet inte får plats så mycket mer i mitt huvud nu än flytt, hus och renovering. Därför blir jag så ledsen när jag tänker på vad som hände i fredags kväll...

Vi var på väg hem från huset med bilen, vår fina, fina bil. Andreas kör och helt plötsligt backar en bil rakt ut i körbanan mitt framför oss. Som tur är hinner Andreas reagera snabbt och ställer sig på bromsen. Bilen som backat ut börjar sedan köra före oss på vägen och vi kör sakta efter tills han tvärnitar, vilket vi också hinner att göra, innan han lägger in backen och backar rakt in i vår bil!!! Gissa om vi blir både chockade, förvånade, arga och ledsna på samma gång. Jag reagerar mer än vad jag antagligen hade gjort utan gravidhormoner i kroppen...hrm. Skäller ut föraren efter noter innan jag börjar gråta och sätter mig i bilen igen. Höger fram är inbucklad så illa att vi inte kan köra vidare utan att däcket tar emot och det är bara att ringa bärgaren. Föraren i andra bilen tar på sig hela skulden och han arbetade som sjuksköterska och var iväg på något akut uppdrag. Han var antagligen väldigt stressad men det är ingen ursäkt för att man måste se sig för så han förtjänade faktiskt en utskällning.

Som tur var fick vi låna en annan bil snabbt för att kunna åka till Bollebygd på middag som var planerat. Därefetr har vi fått låna Tobbe och Linas bil i helgen och igår blev den avlöst med farmors. Ett jäkla mäck för att få allt att funka. Till råge på allt verkar det som att det kommer ta minst tre veckor innan vi får tillbaka vår bil. =/ Livet är surt ibland, men man får vara glad att inagn kom till skada. Det var ju trots allt bara materiella ting.