Igår kom jag hem efter jobbet och Andreas åkte till sitt jobb med vår käre toastmaster där de skulle printa festhäftet tillsammans. Det tog sin lilla tid och det är inte helt enkelt att få in sidorna rätt och dessutom som häfte. Dessutom skulle inte Andreas få se hur festhäftet såg ut då vi bara gjortnågra av sidorna och toastmaster och toastmadame resten. Andreas var borta i över 3 timmar men till sist lyckades dem! =)

På lunchen igår var jag, Andreas och Vinston på Allmans för att köpa det sista som behövdes. Skönt! Vinston fick sitta på en sådan där kundvagn som har själva "korgen" högt upp med nästan inget "räcke" och lastutrymme under och han satt som ett ljus med stora ögon. Jättespännande att bli runtskjutsad och kolla på allting som fanns där inne. =)

Jag är nog inte riktigt stabil just nu pga. spänning, nerositet, för mycket runt omkring osv. för i morses när jag satt i bilen på väg till jobbet började dem spela den låten som vi kommer gå ut till i kyrkan. VÅR låt som vi träffades till och som därför känns helt rätt att ha i kyrkan. Dessutom har den en klockren titel. DEN låten började dem spela på radion hur som helst och jag blev alldeles rörd och fick tårar i ögonen. Jag vet inte riktigt vilket ögonblick jag är mest nervös för: Att sitta hos frisören och ha allting framför mig och veta att alla gäster är på väg, att åka bilen upp till kyrkan medveten om att våra gäster sitter i kyrkan och väntar, att stå innanför dörrarna, höra kyrkklockorna slå och höra ingångsmusiken sätta igång, att stå längst framme i kyrkan en bra stund. Det är nog något av dessa ögonblick för efetr kyrkan tror och hoppas jag det mesta släpper. Jag tänker gå in med en inställning - att ha roligt och njuta av vår dag.


En bild från Spanien, vår första sommar...