Det är med en klump i halsen och magont som jag ser bildspelet på Aftonbladets hemsida just nu. Fy fasen vad dåligt jag mår av att se de små barnen i Vinstons ålder som bara är skinn och ben. Känslorna är mer starka efter att man själv fått barn och jag känner mig riktigt, riktigt illamående av de stora vackra ögonen som stirrar rakt på en genom skärmen. Som ett skrik på hjälp - om det inte redan är för sent. Jag tar fram telefonen och skickar sms och sms för att bidra med någonting i alla fall. Fy fasen vad ledsen och nerstämd man blir.