Jag trodde den här mammaledigheten skulle kännas som en hel evighet! Tiden går fort när man har roligt (mestadels iaf) och tyvärr börjar det bli dags att ta tag i praktiska saker som när jag ska börja arbeta igen. När jag lämnade jobbet ett par veckor innan Vinston föddes sa jag kaxigt att jag nog kommer längta tillbaka och klättra på väggarna men också jag har förvandlas till en riktig mamma som trivs med att fylla dagarna med promenader, mammafikor, plocka leksaker, torka näsor och byta blöjor.

Även om jag då och då suckar över att det är jobbigt att bara gå hemma och trots att jag ibland kan se fram emot att få vara kreativ så hugger det till i magen och kramar om mitt hjärta när jag tänker på att vara ifrån min älskling långa dagar och missa allt det underbara som fyller dagarna nu.

Hur som helst vill Andreas också njuta av att vara pappledig så klart och som det lutar åt nu börjar jag arbeta två dagar i veckan från och med 1 maj och förhoppningsvis så fram till och med semestern då jag går på full tid tills Vinston börjar dagis oktober/november någon gång och därefter trappar ner till 80%. Det är väldigt svårt att ta hänsyn till allas önskemål och viljor. Min vilja, Andreas vilja, vad vi tror är bäst för vår prins, min arbetsgivares önskemål och Andreas arbetsgivares önskemål. Får svar denna veckan om det går att lösa på det sättet jag beskrev ovan.

Är man bara inställd på hur det nu blir så kommer allt nog kännas lite lättare. Och jag får definitivt vara otroligt tacksam att både jag och Andreas har varsitt jobb och att Andreas vill och kan vara hemma med vår son.


Vår lilla sjukling, bilden togs för någon timma sedan