Igår var min första jobbdag och usch och fy vad det kändes jobbigt att lämna min prins hemma. Det kändes ärligt talat som att jag lämnade halva mig hemma... Jobbet kändes ringrostigt men så klart kul att träffa alla igen. Jag åkte hem snabbt för att passa på att mysa en stund innan det åter igen var dags att åka iväg. Oturligt nog hade det bestämts middag på Babbels med tjejerna i mammagruppen just samma kväll och det ville jag verkligen inte missa trots att jag inte ville lämna Vinston ännu mer.

Vi hade dock en riktig SUPERKVÄLL som blev senare än jag trott. Vad glad jag är att alla tjejer verkligen är underbara och gör en glad. Omtänksamma, roliga, snälla - allihopa.

Det kändes lite lättare att lämna hemmet i morses - förmodligen för att Vinston vaknade medan jag fortfarande var hemma och jag kunde lyfta upp honom och krama och pussa honom en massa.

Nu längtar jag hem så klart men försöker samtidigt komma in i jobbet igen och få igång den kreativa delen av hjärnan som legat i dvala. Det är verkligen så som många säger när man kommer tillbaka från mammaledigheten. Man känner sig värdelös, oduglig och allmänt iq badboll. Jag hoppas och tror att den känslan ger med sig...snart.

Nu är det ju snart helg och sen har jag åter igen tre härliga dagar med Vinston. Imorgon åker vi förmodligen till Varberg och på kvällen är vi bjudna hem till Tobbe och Lina. Söndag tror jag det blir lite pyssel hemma.