Det talas och skrivs mycket om att hösten är då flest blir deppiga och får sk. höstdepressioner. Så var det för mig förr om åren, eller jag tyckte iaf. att allting var tristare under vinterhalvåret. Skolan började och eftersom jag red då blev det jobbigare att sköta hästarna med frusna vattenkoppar, massa kläder, frusna fingrar och tår och is och halka. När jag var singel kändes det som att det bara var på sommaren det hände en massa roligt och man kände sig ensammare" under höst och vinter.

Sedan några år tillbaka är det nästan tvärt om för mig. Visst älskar jag våren och sommaren och bad och grill och ljumna sommarkvällar och tunna kläder och allt vad det hör till men jag upplever det dessutom som en stressig och rörig period. Allt är mycket mer energiskt och man ska hinna göra det och det hela tiden och jag upplever ibland att man aldrig får tillfälle att varva ner.

Nu när sommaren är över och det börjar bli lite mörkare så stannar alla inomhus mer. Tänder ljus, myser i tv-soffan, fikar, lagar god mat. Man umgås under lite mer lugnare och mysigare former. Jag gillar det!


Jag gillar den här årstiden! Påminn mig om det när vi haft -20 och 1 meter snö i tre månader...