Såg filmen "En blomma i Afrikas öken" igår kväll och jag mådde så dåligt efteråt. Låter ju inte speciellt trevligt men den gav mycket och var intressant men den berörde så mycket och det gjorde så ont att se vissa delar av filmen. Jag har läst boken för ett bra tag sedan och vet att jag blev berörd redan då men jag tror, eller vet att det iaf. är så för min del, att hemska saker som framförallt rör barn blir ännu mer berörande när man själv har en mini.

Läste dessutom precis på Aftonbladet om en liten kille på 3 år dött efter att hans pappa stoppat in honom i tvättmaskinen och satt igång ett program. Det gör så ont i mig och längtan efter att krama Vinston hårt och länge är stark. Jag förstår inte hur man ens kan tänka en sådan tanke. Det är då oförståeligt.