Är barn bara mätta och torra tystnar de så småningom
Ähh, ja, efter hur länge då?

Man blir kreativ som förälder.
Absolut. Det finns många olika sätt man kan locka/lura/muta på. Oavsett om det gäller att få matat/bytt blöja eller stanna i matstolen/sätta sig ner i bilstolen. Man lär sig olika saker som funkar hela tiden.

Man orkar jättemycket mer än man tror.
Ja eller inte. Men visst, efter 2,5 timmas vaggande för att få lillen att sova har man inte slitit sitt hår i tussar iaf.

Man sover när barnet sover.
Ja, eller nja. Tvätten tvättar sig inte själv. Diskmaskinen plockar inte ur sig själv. Dammsugaren sköter inte jobbet själv. Maten lagar sig inte själv. Så är det.

Man får oanat med tålamod.
Mmm. Hela 10 minuter.

Man blir lite överbeskyddande.
Det blir man. Vågar knappt sova när den lilla bebisen sover för man är rädd att de ska sluta andas. Får stanna och titta efter på promenaden om bebisen fortfarande andas. (Inte nu längre så klart). Hytter med näven åt fartdårar, blänger åt rökare och går långa omvägar när man möter stora hundar.

Man älskar sitt barn gränslöst.
Japp! Får tårar i ögonen bara jag tänker på min lilla skatt. Att snusa bredvid när han sover och höra andetagen, se magen höjas och sänkas, se de små ögonen slutna och känna värmen tätt intill. Kärlek!