Hur kan man tänka positivt när den här jäkla sjukdomen vägrar ge med sig. Jag har hostat i 2,5 vecka nu och har ju varit okej den senaste veckan men inte helt frisk. Igår började jag känna mig sämre igen och frös så jag hade gåshud över hela kroppen under mitt duntäcke. Huvudet dunkar och det flimrar för ögonen. Det värsta är att det gör sådär ont i huden när man klär på sig ni vet. Sååå trött på det här. Jag och Andreas såg en film i sängen i går kväll och låg och hostade i kapp och varje gång så måste man dra en kudde eller täcket över munnen för vi är rädda att väcka Vinston som inte heller är bra.

I lördags kväll hade han feber och söndagen verkade han iaf. inte varm men okej. Igår var han inte heller helt hundra utan somnade i vår säng efter det att han sovit 2 timmar i sin vagn efter lunch. Han var ledsen och ynklig. Maggan passade honom medan jag och A var på föräldrarmöte i går kväll på hans dagis och sen fick vi ge honom alvedon så han kunde somna gott. I morse fick jag ringa Lilla björn, hans dagis och säga att han inte kommer.

Gissar att det här bara är en början nu när han ska börja dagis men det är så himla trist.

Jag hoppas min lille kille är bättre idag!