Kaotisk torsdagspyssel
Förra veckan fick jag ett infall att jag och Vinston skulle göra pepparkakshus. Jag skulle vara en sådan där rolig och pysslig mamma som gör roliga aktiviteter med sitt barn... Tja, det gick väl sådär.
Jag köpte ett färdigt på ICA. Vem orkar göra ett EGET liksom? Det var söndrigt på tre ställen men det såg jag inte som något större problem.
Sedan började jag värma sockret i en stekpanna, Vinston blev nyfiken och drog fram en stol till bänken och skulle titta. PANG, sa det och han snubblade och ramlade med överkroppen över de stackars husdelarna som blev ännu fler helt plötsligt. F*siken, tänkte den pyssliga och roliga mamman och försökte att inte svära högt. Nya tag, sockret smälte långsamt men till slut står i alla fall huset upp efter att ha limmat ihop allt. Tjusigt (om man bortser från alla bruna skarvar som är typ...överallt).
Nu kommer vi till den roliga delen tänkte jag. Dags för dekorering och där Vinston kan hjälpa till på riktigt. Med spritsen i båda händerna försöker jag stoppa lilleman med foten som stoppar i sig Non stop efter Non stop. Till råga på allt börjar branvarnaren tjuta och jag får kasta undan spritsen, ställa mig på en stol, slita ner hela brandvarnaren (som dessutom gick sönder av mina desperata försök att lossa den på rätt sätt). Ut på altanen med stekpannan och det brända sockret som fräsande hälls ut på en frostig gräsmatta. Suck! När vi dessutom kommer till delen där det är dags att fästa godiset på huset blir Vinston förbannad över att jag "tar" HANS godisar som han absolut inte vill dela med sig av. 
Så det blir bara till att slänga på de godisar som är kvar snabbt som attan och ställa det på en folieklädd bricka. Bomullen var slut.Kommentarer
Postat av: Clara *kalkprinsessan*
Jag gillar din inställning om att inte gå tillbaks och klaga eller skita i det hela utan bygga ihop det ändå! Och snyggt blev det! :-)
Svar:
Emma
Postat av: Helen
Underbar läsning och en otrolig kämparglöd!
Vinstons blick är inte att leka med...
Trackback
