"Barnen får gärna komma utklädda på onsdag!" stod det på en lapp på dagisdörren i måndags och jag och Vinston åkte hem och rotade fram lite lämpliga kläder med en gång som fått ligga framme hela veckan. Sedan har han förväntansfullt pratat om att vara påskgubbe hela veckan. Han studsade ur sängen i onsdags morse och ville att jag skulle sminka honom som jag lovat att göra. Vet inte vad han hade för bild framför sig för efter lite rött rouge, mustasch och fräknar blev han helt förskräckt och jag och Andreas fick verkligen distrahera honom för att hindra honom från att vilja tvätta av det.

Puh!! Sedan åkte vi till dagis och försökte muntra upp honom med att andra barn också skulle vara utklädda. För det var vad vi trodde. Men när stackaren kommer in till dagis och alla andra barnen sitter och äter frukost så är det INGET annat barn som är utklädda. Snacka om att säkert känna sig som en clown. :) Men senare hade det tydligen varit några till barn som varit påskkärringar och påskgubbar men det var ändå så att det gjorde lite ont i hjärtat att lämna honom helt utspökad där. :)