Sitter och knaprar på ahlgrens bilar efter att precis ha käkat lunch...gott. Efter jobbet idag ska vi hem till vårt toastmasterpar, det ska bli mysigt att umgås lite. I morgon jobbar Andreas på Sunhouse så då får jag och Vinston ha en myskväll. Resten av helgen blir det dop på lördag och så fika med mammagruppen med alla barn och papporna på en lekplats och så födelsedagsfirande för Melvin och Felix på efetrmiddagen. Mycket barn i helgen med andra ord! =) Härligt!


Andreas, Vinston och jag i Terracina när vi var där i juni

Vinston måste haft en mysig dag med sin mormor, morfar, moster, morbror och alla djuren igår. När vi kom för att hämta honom på kvällen hade han hunnit med att rida, vara ute och traska i sina gummistövlar, hjälpa pappa att rensa äpplena, ge Brownie en morot, äta vindruvor i trappan, rida på gunghästen x antal gånger, bada i bubbelbadkaret, gå upp och ner för trappan femtioelva gånger, sova i vagnen, kolla på tuppen och hönorna, klappa katten, ge hunden korvbitar och äta äppelpaj...

Det var med andra ord en trött och lycklig liten kille som somnade i bilen hem utan att vakna när vi bar upp honom till hans säng.

Idag fick vi se några av bilderna från Joacim som fotograferade. Så roligt! =)

Idag är vår lille prins hos sin mormor och morfar hela dagen. Andreas behövde åka till Norrköping för ett möte så han lämnade lillgrabben där klockan 10 i morses. Jag pratade med mamma förut och tydligen var bubbelbadkaret och tvättmaskinen väldigt intressanta. =) När jag slutar om en stund ska jag hem till Sofie och Johan där dem har en fotografering för Gastronomi 11 som jag ska vara med på. När Andreas sedan kommer åker vi till Bollebygd för att hämta vår lille guldklimp.

Massvis att göra på jobbet, tur att jag har ordentligt att göra så jag inte hinner att fundera på hur trött jag är. =) Men det är lite bättre idag och som sagt så underlättar de här små rosa molnen som jag fortfarande svävar på. En sådan otroligt härlig känsla som ligger kvar i maggropen. Hallen hemma är fylld av lådor som ännu inte är uppackade med ljuslykor, dekorationer mm. och allrummet är fyllt av presenter, kort och telegram. Ska ta tag i det när jag får tid men på något konstigt sätt känns det lite jobbigt att packa undan resultatet av ett halvårs planering... =)

Tack alla ni för allt fint vi fick! Vi hade lite presentöppning i söndags med våra familjer och åter igen var det tårar som föll. Så rörande att ni lagt ner så mycket tid med fina kort, fina texter, fina presenter och fina presentinslagningar. Vi är såå tacksamma och glada för allting! Tackkort kommer så småningom.

Jag längtar så efter att få visa er bilder från vår dag men ni får vänta lite till... Har inte själv fått se några bilder ännu. Jag sitter på jobbet och försöker göra alla måsten som ska göras men måste erkänna att min hjärna är något rörig och seg. Den här tjejen kommer somna som en stock i kväll kan jag säga. =)

Jag kan iaf. visa er lite bilder från dagen innan då vi tillbringade hela dagen i festlokalen för att duka, dekorera och göra allt i ordning.

Jag befinner mig fortfarande i en bubbla, en lyckorusbubbla. En underbar känsla! Trodde aldrig att en dag skulle kunna vara så fantastisk på alla sätt. Fylld av så mycket kärlek, värme, glädje, vänskap, skratt, lyckotårar och inte minst dans. Fy fasiken!!! Och tack alla ni otroligt underbara vänner som gjorde dagen till vad den blev. Ni är guld värda! Jag svävar på moln!

Idag smäller det. Idag är det dagen med stort D. Idag är det den 27 augusti - en dag som jag planerat, väntat på och längtat efter i över ett halvt års tid. Idag är dagen då jag blir fru Tyren och allt känns otroligt spännande och bra! Igår var vi i lokalen från 10.00-20.00 och det var så klart superkul. Dessutom är jag jättenöjd med resultatet. Nu har vi i princip gjort det vi kan göra. Nu åker jag till frisören klockan 11.00, dricker bubbel, blir snygg och njuter av VÅR dag! :)

Igår kom jag hem efter jobbet och Andreas åkte till sitt jobb med vår käre toastmaster där de skulle printa festhäftet tillsammans. Det tog sin lilla tid och det är inte helt enkelt att få in sidorna rätt och dessutom som häfte. Dessutom skulle inte Andreas få se hur festhäftet såg ut då vi bara gjortnågra av sidorna och toastmaster och toastmadame resten. Andreas var borta i över 3 timmar men till sist lyckades dem! =)

På lunchen igår var jag, Andreas och Vinston på Allmans för att köpa det sista som behövdes. Skönt! Vinston fick sitta på en sådan där kundvagn som har själva "korgen" högt upp med nästan inget "räcke" och lastutrymme under och han satt som ett ljus med stora ögon. Jättespännande att bli runtskjutsad och kolla på allting som fanns där inne. =)

Jag är nog inte riktigt stabil just nu pga. spänning, nerositet, för mycket runt omkring osv. för i morses när jag satt i bilen på väg till jobbet började dem spela den låten som vi kommer gå ut till i kyrkan. VÅR låt som vi träffades till och som därför känns helt rätt att ha i kyrkan. Dessutom har den en klockren titel. DEN låten började dem spela på radion hur som helst och jag blev alldeles rörd och fick tårar i ögonen. Jag vet inte riktigt vilket ögonblick jag är mest nervös för: Att sitta hos frisören och ha allting framför mig och veta att alla gäster är på väg, att åka bilen upp till kyrkan medveten om att våra gäster sitter i kyrkan och väntar, att stå innanför dörrarna, höra kyrkklockorna slå och höra ingångsmusiken sätta igång, att stå längst framme i kyrkan en bra stund. Det är nog något av dessa ögonblick för efetr kyrkan tror och hoppas jag det mesta släpper. Jag tänker gå in med en inställning - att ha roligt och njuta av vår dag.


En bild från Spanien, vår första sommar...

Såg precis på vädret att regnet kommer ösa ner över västra Sverige på lördag. Kollade även två väder-appar som menade samma sak... Suck! MEN, meterologerna har haft fel förr. Jag väljer att inte lägga mer energi på detta eftersom det ändå inte går att göra någonting åt. Är bara väldigt glad över att mamma köpt ett fint paraply fall i fall. Nu lägger jag krutet på att fixa det jag KAN göra någonting åt istället.

Onsdag, torsdag, fredag och sen smäller det! Fredag har jag tagit ledigt som tur är. Då är det fullt fokus på att duka och dekorera i lokalen. Nu har vi fått alla vigselhäftena utskrivna iaf. och Systemet fick sig ett besök av Andreas igår så fler saker att bocka av på listan.

Nä nu ska jag fortsätta jobba för att avbryta med lite ärenden som ska fixas på stan på lunchen. Eftersom jag testar en ny tjänst här på jobbet och just nu sitter på "dubbla stolar" blir det extra mycket anspänning även här på jobbet. Det är en trött Emma på kvällarna just nu kan jag säga. Inte något speciellt trevligt sällskap. =) Tur att Vinston är pigg , glad och busig och somnar i tid på kvällarna! Älskade lilla busunge!


Vinston & Aprilia på Vinstons 1-års kalas för en dryg månad sedan

Tror många blivande brudar försöker träna, motionera, äta nyttigt och anstänga sig det allra sista. Hrm, det är nästan pinsamt att säga att jag inte satt min fot på ett gym på nästan ett år, att det blivit mindre promenader sen jag började jobba, att jag aldrig ätit så mycket godis, kakor och onyttig mat som nu. Allt pga. tidsbrist kan man säga (skylla på). Ska ta tag i det men det får bli efter bröllopet...nu ägnar jag mig åt en kaffe och after eight efter mina hamburgare till lunchen. ;)

Igår satt jag på vardagsrumsgolvet och kollade Desperate Housewives tillsammans med tapet, klister, sax, papper, stenar, stämplar, pennor, färg. Det var dags att göra de fem bordsplaceringarna som tillhör de fem kompletterande gästerna som tillkommit. =) Jag tänker inte avslöja mer om hur bordsplaceringarna ser ut mer än att jag är jättenöjd med allt knåpande. Bilder får ni se efter bröllopet.

Måste säga att jag är riktigt nöjd med gästlistan nu, känns jättebra! Igår lämnade vi in vigselbreven till prästen också. Idag tänkte jag fixa ett par presenter på lunchen och försöka hinna med gästboksutskrift, vigselhäftet och bordsplaceringskartan. Ja, jag är lite uppe i varv just nu och har svårt att fokusera på annat än bröllopet. Andreas ifågasatte igår varför man ska gå omkring och vara stressad ett par månader för att få EN rolig dag och varför man ens behöver VARA stressad. Och visst är det en bra fråga!? Den där killen stressar inte upp sig för någonting, han är alltid lugn. Och trygg. Det är mycket därför jag älskar honom. Han är bra för mig.

Nu är det verkligen inte långt kvar till jag kliver i min fina klänning, får en till ring på fingret och hädanefter bära efternamnet Tyrén. Fjärilsfladdret har på något märkligt vis övergått till en blandning mellan att vara lugn och harmonisk i ena stunden och hysterisk, stressad och spänd i andra stunden. Nu är det mesta klart och de få saker som är kvar känns ändå som att vi har någorlunda koll på. Tack vare söta, snälla, rara mamma som hjälper oss med en massa fix! Den här veckan har jag och Andreas följande saker att bocka av:

• Några kompletterande bordsplaceringar
• Bordsplaceringskarta (skriva ut)
• Vigselhäfte (färdigställa och skriva ut)
• Gästbok (färdigställa och skriva ut)
• Köpa godis/snacks/alkoholfri dryck mm.
• Komplettera en del på Systemet
• Presenter till några stycken
• Hämta ringarna
• Fixa kläder och mat till Vinston
• Packa väskan för den stora dagen
• Packa väskan till bröllopsnatten
• Hämta Andreas kläder
• Musikanläggning
• Kolla igenom spotifylistan en gång till
• Förrättsbestick
• Öva på valsen
• Duka och dekorera lokalen (fredag)
• Fixa med transporten från kyrkan
• Och så lite annat småfix

Först igår hämtade vi posten från i fredags och där i fanns ett litet paket med tillhörande handskrivet brev. Det här händer ju inte varje dag så jag blev nyfiken och var tvungen att läsa med en gång. Det kom från Louise som kommer "sitta fast/jobba" på en båt i Norge på lördag när det är dags för bröllop. Självklart är jag jätteledsen att hon inte kommer vara med på min stora dag och jag vet att hon är det också. Men jag förstår henne och tycker att hon gör rätt val! Hur som helst blev jag väldigt rörd av de fina orden hon skrev och över presenten som var ett strumpeband att ha på mig på lördag. Tack snälla vännen, jag vet att du kommer vara med oss på ditt håll!


Jag och Louise för kanske 3 år sedan.

På jobbet tigare än vanligt, 7.40. Igår var vi nämligen på mammamiddag (supertrevligt och mysigt som vanligt) och jag gick från Köket strax efter 22.00 för att gå till parkeringshuset och köra hem. Som tur var följde Katrin med mig och jag skulle skjutsa hem henne. Men så är det stängt. STÄNGT klockan 22.00. Helt sjukt. Vi fick helt enkelt ringa Susanne som lyckligtvis inte hunnit ut på motorvägen utan kunde vända om, hämta upp och köra hem oss. Problemet var då bara att i morse stod jag utan bil. Rätt il iaf. För audin måste ju Andreas och Vinston ha. Som tur finns det gott om vänligt folk så jag fick skjuts till stan.

...befinner sig tydligen på djurparken just nu utifrån vad man kan se på dessa bilder jag precis fick mms:ade till mig. =)

Vi fick fixa och trixa för att det skulle lösa sig men det är tur att jag har en gullig sambo och svärmor så att det gick. I kväll är det nämligen dags för mammagruppen att träffas på Köket för att äta. Den här veckan har varit rätt så tight och jag ska ut med jobbet i morgon så jag ahde sagt att jag kanske inte kunde följa med. dessutom jobbar Andreas på Sunhouse i kväll. Men som sagt så löste det sig och jag kan följa med vilket jag är glad för. Det var väldigt länge sedan jag träffade några av dem. Vinston får följa med sin farmor på promenad under tiden innan han får åka med sin pappa hem och sova.

Imorgon är det AW med jobbet på Viskan 17.00. Kul!


Ellas mamma Maria kommer i kväll...


...och Ingrids mamma Maria...


...och Amandas mamma Katrin. Och så Arvids mamma Johanna och Antons mamma Susanne. Bilderna är tagna i våras.

Jag älskar foton! Jag tycker om att fota, att leka med olika effekter och se vilka olika intryck man kan få på en bild beroende på vilka funktioner i programmen man använder. Jag tycker om att försöka fånga en känsla och jag tycker om att fotas själv - när jag är på rätt humör. Jag önkar att jag hade mer tid för att fota och mer kunskap så jag kunde få till finare bilder. Men det kanske får bli i framtiden...

Hur som helst har jag hittat en blogg där jag fullkomligt drunknar i bilder - och i dagsläget är jag fokuserad på bröllopsläget vilket inte är så konstigt. Den här fotografen som har bloggen är otroligt duktig och jag tycker att känslan hon återskapar i bilderna är underbar. Jag önskar att våra bröllopsbilder också blir fina och i kväll är det dags för oss att träffa Jocim som kommer fota vår dag och gå igenom lite detaljer. Han är en jätteduktig kille så jag tvivlar inte på att det blir bra.












Bilderna är tagna från http://smallpigart.se/blog/

Gissa om det var roligt att träffa prästen och gå igenom själva vigseln igår. JA, jätteroligt och väldigt pirrigt. Fyllt av känslor och spänning. Vi var där i två timmar och gick igenom allt i minsta detalj. Testade till och med att gå altargången fram och tillbaka med Andreas och prästen fick agera vaktmästare och pappa och allt. Haha. Det kändes iaf. jättebra men oj vad jag kommer vara nervös.

Varje gång jag kommer till kyrkan så tänker jag att jag borde gå dit mer. Det finns ingen plats där man får ett sådant lugn och känner en sådan harmoni enligt mig. Jag kan förstå folk som går till kyrkan ofta - det är en härlig, mäktig och sinnesfylld känsla. Igår när jag satt i kyrkan med Andreas och prästen och vi satt alldeles tysta en stund så hördes verkligen tystnaden. En tystnad som gick att ta på. Jag kände ett underbart lugn och gick därifrån med en härlig energi. Magiska krafter!?

Så här ser det ut genom mitt fönster på jobbet. Kan vara rätt så roligt att kika ut på allt folk som går där nere ibland. =)

Det var mycket som gick snett igår och jag kände mig sådär barnsligt besviken när jag gick och la mig igår. För mig är födelsedagar lite extra spännande och glädjefulla men jag kan inte säga att det var en sådan dag direkt. Jobbet kändes tungrott och bestod av konstiga, krångliga grjer och saker som inte gick rätt. Sen åkte jag hem, helt slut, och tog en promenad med Vinston och Andreas osm avslutades på en lekplats. Det var mysigt iofs. Sen hem och matade Vinston medan Andreas handlade och lagade mat som iofs. också var god. Badade Vinston och hoppades att han sen skulle bli trött så att jag kunde få koppla av och kanske se en film som jag hade planerat. men icke. Vi försökte i 2,5 timma innan han till sist somnade 22.30 efter mycket gnäll och protester. Jag somnade på direkten efter det. I morse väcktes vi av skrik 4.30 och en envis, gnällig unge som inte somnade förrän 6.00. Jag var minst sagt pigg när klockan ringde 7.00 i morse men nu känns det inte lika farligt.

På lunchen idag tänkte jag lämna in våra ringar för putsning och gravering av vigselringen och efter jobbet idag ska vi till kyrkan för att träffa prästen. Det ska bli roligt iaf. =)


Snart är det dags även för oss att få ta sådana här fina kort.

Min misslyckade kaka som jag berättade om i förra inlägget blev inte misslyckad trots allt - tvärtom. =) jag blev så himla besviken när jag tog ut min morotskaka ur ugnen och tyckte den såg så himla platt och torr ut. jag kletade iaf. på glasyren och gick och la mig. I morse tog jag mig en titt på den när jag skulle åka till jobbet och bestämde mig för att den inte såg så tokig ut. Att jag dessutom på lunchen var och köpte färska blåbär och physalis som jag täckte den med gjorde att den blev riktigt fin och dessutom jättegod. Tur för mig! =)

Grattis till mig på födelsedagen. =) Hoppas jag får en bra födelsedag!

I kväll har vi haft mamma, pappa, Elin, Jimmy, mormor, farmor, faster och svärmor här på lite för tidigt födelsedags kalas för i morgon fyller jag 27. Jag älskar att baka och har vad jag kan minnas alltid bakat tårta när det är dags för kalas. Idag blev det inte så. Att det varit mycket det senaste i kombination med trötthet, tidsbrist och lite annan planering i tankarna gjorde att det fick bli färdigköpta marrängbottnar med hallon, banan, grädde och vindruvor på. Det är lite emot mina principer för att jag tyvärr vill känna mig duktig och älskar att få göra riktig tårta men idag fick det bli så här. Däremot ställde jag mig och gjorde en morotskaka som jag hade tänkt bjuda på på jobbet imorgon efter alla gått hem men jag förstår inte vad som hände för den var i princip platt när jag tog ut den ur ugnen. Stor suck! Tror det får bli något färdigköpt även där i morgon. Fick iaf så himla mycket fint. Precis innan de skulle komma drog Andreas med mig ut på balkongen och där kom Maggan cyklandes på en sprillans ny vit cykel med ballonger. Det var en present från Andreas, Vinston, Maggan, Maria, Jörgen och Wille och jag blev så glad och överraskad att tårarna brände bakom ögonlocken. Dessutom fick jag necessär, halsband, blommor, picnicväska, pengar och presentkort från resten av min underbara familj. På tok för mycket men jag blev väldigt, väldigt glad. TACK SNÄLLA, gulliga ni!

Har våndats ett bra tag nu för vad jag ska ha för smycken på den stora dagen. Köpte tidigare i somras hem ett halsband men det kändes inte riktigt rätt och jag har letat och letat. Både i dyra smyckesbutiker och i klädaffärer där de säljer sådant - utan att hitta något som känts rätt. Men så idag tog jag med mig Vinston och åkte till Dalsjöfors till Hedbergs guld och hjälp, vad mycket fint dem hade. Fick jättebra hjälp av en tjej och hittade ett halsband som jag verkligen tyckte kändes helrätt. Jag har lånat ett par örhängen av mamma men på vägen ut ur butiken fick jag syn på ett par jättefina örhängen som jag också slog till på så nu gäller det bara att bestämma mig för vilka. Önskar jag kunde visa er en bild men vill hålla det för mig själv till den stora dagen. :)

Igår var det dags för mig att klippa och slinga - välbehövligt!!! Dessutom gick vi igenom och pratade om frisyr och smink för den stora dagen. Gjorde en testuppsättning och det kändes bra. Även om det krävs betydligt mycket mer tid på bröllopsdagen och mer fix, produkter, volym och stadga så blev det riktigt schysst med testet ändå... Spännande.

För övrigt känner jag mig helt slut och sjukt trött just nu. Inte lätt att kännan att man inte riktigt räcker till någonstans men det är väl bara att acceptera.

Den här låten bor i mitt huvud just nu och får mig att vilja dansa, länge!

I förra veckan ramlade Vinston och slog i tänderna så det blödde massor. Ett besök hos tandläkaren visade dock att det inte var någon fara. Han ramlar titt som tätt eftersom han drar fram som en bulldozer och ingen aning om vad som är farligt ännu. Igår var det dags för nästa olycka då han drog ner en kopp med varmt thévatten över sig. Det låter nog värre än vad det var men vi blev livrädda och drog med oss honom till badkaret där vi spolade honom i kallt vatten och han skrek och skrek. Vi vet dock inte hur mycket av skriket som var rädsla för att vi skrek till och blev rädda. Vattnet hade fyllts på med kallvatten så det var inte riktigt kokhett. Det var handen och armen som fick mest vatten på sig men det blev inga blåsor eller syntes något speciellt och en stund senare lekte han som vanligt igen och var pigg och glad. Usch - en olycka händer så lätt och han har både längre armar än vad man kan tro och är snabbare än snabbast.

Idag har jag en hel del att göra på jobbet och måste dessutom gå klockan fyra då jag har ett besök hos frisören inbokad i efetrmiddag. Dels ska det klippas och slingas och sen ska vi snacka bröllopsfrisyr och smink och testa lite grann. Spännande, spännande! =) Imorgon kommer härliga Anna, Daniel och Aprilia hem på lite mat, på lördag ska vi antagligen vara barnvakt en stund på dagen till Melvin och Felix och på söndag komemr jag förmodligen ha mitt födelsedagskalas på kvällen istället för på måndag så jag egentligen fyller år. Tisdag är det besök i kyrkan med prästen för att gå igenom allt där inför den stora dagen. Fullt schema med andra ord. Men jag gillar det!


Min älskling

Jag har nog inte riktigt fattat att vi verkligen ska gifta oss. Alltså på riktigt. Och att det dessutom är toknära nu. Vardagen har liksom tagit över av all planering och det har hela tiden känts som att "det är så långt kvar". Nu är det väldigt, väldigt nära och jag minns känslan när vi skrev inbjudningskort i februari och precis bestämt lokal. Precis börjat fundera på klännng och vad vi skulle äta. Det var länge sedan men ändå inte.

Jag kan inte låta bli att gå in på sidor med bröllopsbilder och le åt allt det vackra. För bröllop är vackert. Det är fyllt av kärlek, glädje, skratt och vänner och bara tanken på att allt det där snart är dags för oss att få uppleva gör att det bubblar i magen på mig.

Bara tanken på att vår familj och våra vänner har bokat upp den där dagen. Att de gjort sig fina. Att de kommer finnas där med oss. Bara den tanken gör att tårarna vill tränga fram. Den tanken är en av den finaste jag har om dagen. En annan fin tanke som också gör att fjärilarna i magen fladdrar är att Andreas inte vet hur min klänning ser ut, vilken frisyr jag kommer ha eller någonting och jag vet inte heller vad han ska ha för kläder. Tanken på att vi kommer vara ifrån varandra hela kvällen innan och hela dagen fram tills vi ser varandra i kyrkan. Fina och i ordninggjorda. Tanken på att få se honom i kyrkan ännu finare än vanligt gör mig knäsvag och nykär på nytt.

Jag älskar dig Andreas!

Har hittat en kul/fin app (Instagram) där man kan lägga ett schysst färgfilter på sina bilder. Olika beroende på vilken känsla man vill ha. Kolla!

Vårt charmtroll är alltid underbar men kanske inte riktigt lika omtyckt när han vaknade halv ett i natt när vi precis skulle somna och höll oss vakna till halv tre, tre. Han förstod inte alls varför det var nersläckt och mörkt utan ville bara busa, leka och hoppa runt i sängen och ut och traska och leka med sina leksaker.

Andreas hade lyckats hålla honom vaken under gårdagen så att han åter igen bara sov ett pass under dagen. Sedan somnade han runt halv åtta och vaknade som sagt halv ett och trodde nog det var morgon. Det var en trött pappa som försökte få honom på andra tankar - dvs. sova - och en trött mamma som hade ångest för att väckarklockan skulle ringa klockan 7.00. Men ändå gick det inte låta bli att le åt honom för han var så söt när han med världens största smile försökte allt för att vi skulle skratta åt honom.


Mina godingar

ÄNTLIGEN är vår altan klar och den blev så fin så fin. Bästa är att det nu är staket och grind runt om vilket gör att vår klätterapa till son inte kan komma någonstans. En sak som kan bockas av på listan, skönt! I fredags hade vi besök av Sofie och Johan med barn och det blev mat, vin och lite spel. På lördagen var vi sega hela familjen och tog en tupplur på förmiddagen. På efetrmiddagen blev det en massa fix med altanen och projektet - att hålla Vinston vaken efetr bara ett sömnpass. Det lyckades riktigt bra faktiskt även om det blev en jobbig och gnällig eftermiddag. Jag somnade tidigt på kvällen kan jag säga.

På söndagsförmiddagen kom Tobbe och Lina och åt hallonpaj med vaniljvisp. Båda barnen lyckades sova samtidigt så vi fick faktiskt sitta ner tillsammans alla fyra en lång stund. =) Direkt efetr det kom mamma, pappa och Elin och pappa hjälpte Andreas att få klart altanen medan jag, mamma och Elin fixade käk och lite bröllopsförberedelser. Även igår gick det att hålla Vinnie vaken efter bara ett sovpass. Blir nog värre idag efetrsom han vaknade tidigare men vi får se hur det går för grabbarna hemma. =)

Jag gissar att jag drabbats av en så kallad bridezilla-tillvaro. Typ som när man har resfeber inför en resa men att det nu istället handlar om en stor dag som dessutom börjar närma sig med stormsteg. Jag vet att allt ska vara roligt och att "det löser sig" men nu inser jag att det som förut kändes som hel evighets väntan förvandlats till bara några dagar kvar. Och det är så mycket småfix kvar. Inga stora, besvärliga grejer. men ändå saker som MÅSTE fixas och helst igår givetvis. Och så är det ju allt annat som också ska hinnas med. Orken finns inte alltid där. Men det är bara som det känns just nu och något som jag gissar att alla livande brudpar går igenom. Kanske bäst att sätta sig och göra en ordentligt detaljerad lista för att få lite lugn och ro i kroppen. Det får bli i kväll. Förhoppningsvis.

Servern ligger ner epå jobbet och har gjort det i ca 2 timmar. Konstigt att ett sådant i-landsproblem kan göra att man känner sig stressad. Jag har inte okontrollerat mycket som ska fixas färdigt idag men utan åtkomst av servern finns det i princip ngenting jag kan göra. MÅSTE dock fixa i ordning och skicka in minst tre annonser och göra lite annat fix för en annan kund.

Får dock tid över tat kika på bröllopsresa (skitsvårt) och söka efter andra grejer till bröllopet som saknas.

Ikväll får vi besök av Sofie, Johan, Felix och Melvin. Det blir fajitas med sallad och guacumole och så lite spel och vin på det. Finemang! Bjuder på en bild nedan som togs på Vinstons premiärtur med cykeln. Har fixat till den med en app i mobilen. Tycker det är schysst med en sådan gammal effekt som ger en helt annan känsla. OldPhotoPRO heter appen förresten.

Igår var det fantastiskt väder och när jag kom hem åkte vi direkt till Sjömarken för att lillen skulle få bada - det han älskar mest. Tyvärr gick solen i moln men det gör inte så mycket när man ser de här två killarna. MINA fina killar som gör mig varm i hjärtat. <3

Åter igen en jobbig kväll igår med över två timmars läggning. Men nu är jag på jobbet och har rätt mycket att stå i. Känner mig betydligt piggare på dagen när jag har en massa som ska göras och känner mig mer effektiv. Däremot är jag helt slut på kvällen: Säkert ett vanligt fenomen när man går från semester till jobb 100%.

Snart vankas lunch på Viskan och i eftermiddag blir det målning. Är sååå trött på det här jäkla trädgårdsprojektet men börjar ju se ett slut på altanen iaf. Sedan är det bara mur och sten kvar. =/

Idag ska Andreas till floristen och prata brudbukett, corsage och tärnbukett. Spännande att jag låtit honom ta över men desto mer spännande och jag litar på honom till 100%. Ska bli så spännande att få se den om bara några veckor.


Bild tagen av syster yster Elin när vi var i Åsa i somras. Gunga är roligt...en stund iaf.

Vinston har kommit in i en period igen där han han har jättesvårt för att somna på kvällen och det är jättejobbigt. Det är inte ovanligt att vi försöker i flera timmar. Förut kunde man rätt ofta lägga honom i hans säng, ge honom välling och sitta bredvid för att sedan gå därifrån. Ibland kunde man få ta upp honom och lägga sig bredvid i vår säng men ofta somnade han då med en gång eller iaf. efter en liten stund.

I går när mamma och pappa var hos oss t.ex. var han trött och gnällig redan klockan sex och jag trodde han skulle somna tidigt och lätt eftersom han sovit lite och tidigt under dagen. Men icke! Jag tog på honom pyamas och fixade välling som jag gav honom i sin säng och gick sedan ut när han druckit upp. Sen stod han och tjoade i en evighet och jag ignorerade honom för ibland kan han somna ändå. Men till slut fick både mamma, Elin och jag gå in i olika omgångar och försöka att lägga ner honom - utan resultat. Då tog jag upp honom, försökte ge mer välling som han inte ville ha. Lade ner honom i vagnen, tog en 20 minuters promenad utan att han somnade. Sedan låg jag och Andreas bredvid honom i vår säng i säkert 15 minuter innan han somnade strax innan tio. Alltså gick större delen av tiden sedan jag kom hem från jobbet åt till att försöka få Vinston att somna och det fungerar ju inte. Vet inte riktigt vad vi ska göra. Väcka honom tidigare på morgonen? Låta honom sova kortare eller kanske bara ett pass på dagen? Men jag vet att dessa alternativen inte heller är någon lösning. Att vara mer aktiv på dagen tycker jag inte heller låter som något alternativ för han kan inte sysselsättas så mycket mer. Han kräver mycket sysselsättning och det får han.


Vår busunge...

Klänning: Håller på att sys upp och ska strykas

Det är med en klump i halsen och magont som jag ser bildspelet på Aftonbladets hemsida just nu. Fy fasen vad dåligt jag mår av att se de små barnen i Vinstons ålder som bara är skinn och ben. Känslorna är mer starka efter att man själv fått barn och jag känner mig riktigt, riktigt illamående av de stora vackra ögonen som stirrar rakt på en genom skärmen. Som ett skrik på hjälp - om det inte redan är för sent. Jag tar fram telefonen och skickar sms och sms för att bidra med någonting i alla fall. Fy fasen vad ledsen och nerstämd man blir.

Undrar varför finaste vädret hitills på året ska dyka upp när jag väl är på plats på kontoret där jag ska tillbringa 40 timmar denna veckan...minst. Men igår drog jag hem på lunchen och åt med mina finaste killar och passade på att pussa en massa på Vinston. När jag väl åkte tillbaka till jobbet åkte dem och badade...inte alls lockande att följa med. =)

På eftermiddagen när jag väl kom hem från jobbet gick jag och Vinston till lekplatsen. Han älskar verkligen att vara där och allra helst när det är andra barn som leker samtidigt - gärna lite större barn. Dem är mer spännande. Han går nästan hela tiden nu och det är så gulligt så att man inte kan låta bli att dra på munnen. Högerarmen är då konstant vinklad för att hålla balansen - ALLTID höger. Han blir duktigare och duktigare varje dag och kan nu ta sig upp från sittande till stående själv för att knata iväg. Runt och runt och fram och tillbaka går han. Tröttnar aldrig! =)

Idag väntar lite möten på jobbet och hemma får dem besök av mamma och pappa som ska hjälpa till att få upp staket på nya altanen. Åhh, vad dem är gulliga och åhh vad dem alltid ställer upp. Tack mamma och pappa. Ni är bäst!

Och så var semestern slut. Och mammaledigheten. Och detta innebär att jag var på plats klockan 8.00 på SOL i morse. Lämnade två sovande(!?) grabbar hemma och tog bilen till stan och solen strålade från en blå himmel. Gissa om det kändes fel, gissa om det kändes som att någon kramade om mitt hjärta. Tårarna försökte komma fram men jag vägrade låta dem ta över i morses. Det räckte med ett par gånger under gårdagen...

Det är ingen idé att bli sentimental och tänka för mycket. Nu är det som det är. Jag har haft ett underbart år och fått följa Vinston på nära håll hela tiden. Nu är det dags att lämna över till Andreas för ett tag innan det är dags för lillkillen att börja på dagis. Jag visste om att tiden skulle gå fort och det har den gjort. 

I höst, när Vinnie börjar dagis, går jag ändå ner til 80% och det är en tröst. Att jag har lite nya spännande arbetsuppgifter här på jobbet känns också spännande och gör att jag kommer ha det minst sagt svettigt och förhoppningsvis roligt. Jag måste tänka positivt nu!