Underbara lördag! Har nyligen kommit hem från en fika i Bollebygd hos mamma och pappa. Nu blir det till att vila lite innan vi ska hem till Anna och Penn i kväll. Hoppas på en bra melodifestival i kväll! =)

Nä, dags att sluta för dagen och veckan. Fredag ju! =) Har jobbat bra idag tycker jag så det blir att gå förbi gymmet på vägen hem för att "jobba" lite till innan det är dags att gå hem och ta helg på riktigt...

Ingen aning vad som händer men den som lever får se sägs det ju.

Trevlig helg!

På måndag går jag in i 20:e veckan. Det innebär att jag har gått halva tiden. Det känns både kort och långt på samma gång. Ser man ut genom fönstret nu där snön är som ett tjockt (blött) täcke så känns slutet av juli som en hel evighet bort. Jag ska liksom gå hela våren och halva sommaren och bara bli allt mer lik en badboll. Men samtidigt är det skrämmande att bara ins eatt det är 20 veckor kvar tills vi får se och hålla vår bebis.

Den tanken gör att magen slår en volt av lyckorus och spänning. I veckan var första gången jag har tyckt mig känna den röra på sig för första gången och det är inte så konstigt med tanke på hur bebisen for runt på ultraljudet. =) Det känns ungefär som att ha fjärilar i magen, något som fladdrar till och i nästa stund är det borta igen. Visst kan det vara inbillning och bara vanligt kurr i magen men jag tycker mig känna en rätt stor skillnad. Det känns bra att känna att den lever där inne.

Får man känna sig lite stolt och duktig utan att vara någon jäkla bitch. I så fall så GÖR jag faktiskt det med risk för att den känslan är övergående. Det handlar inte om någon särskild prestation eller insats. Det handlar mer om att jag märker att jag har förändrats i tankesätt, agerande, värderingar och sådana väsentliga saker. Misstänker faktiskt att det delvis är graviditeten som spökar och gör mig vuxen kanske...

Tankar och osäkerhet som tidigare fanns i mitt huvud upplever jag mer och mer börjar bytas ut mot en förståelse av vad som verkligen betyder någonting här i livet. Jag kommer på mig själv att jag tänker mer realistiskt i många fall och har slutat grubbla och fokusera så mycket på saker jag ändå aldrig kommer att kunna ändra på.

Denna insikt gör mig stolt och får mig att tycka om mig själv mer som människa.

I morse vaknade jag definitivt på fel sida. Jag hade legat vaken sedan klockan 4.00 utan att kunna somna av och det gjorde mig varken pigg eller speciellt sugen på att gå upp när det väl var dags. Irriterad var jag när jag gjorde i ordning mig, tvingade ner den obligatoriska "slippa-må-illa-mackan" och tog på mig kläder. Irriterad var jag när jag gick till jobbet och störde mig på alla människor som gick i min väg. Irriterad var jag också när jag åkte hissen upp till jobbet och klev in genom dörren.

Men så möts jag av alltid lika glada Linda som tydligen hade vaknat på ett strålande humör och hennes glada leende och positiva attidyd fick mig att smälta lite innan jag ens hade suttit mig på min plats. Att mina förpackningar jag slitit med hela eftermiddagen igår dessutom blev omtyckta och att jag hade fått ett par trevliga kommentarer på Facebook gjorde att jag genast kände mig lite lättare till mods och går nu och äter frukost för att bättra på det hela.

Tjing

Kaos på jobbet och jag försöker att göra mitt bästa för att inte dra axlarna upp till öronen som är första tecknet när jag blir stressad och på det sättet får ont i rygg och axlar. Försöker också att ta det lugn med stressen som kommer krypande för någon annans skull. Den lilla krabaten i magen mår nog nämligen inte så bra när mammas hjärta tickar som tusan. Men det går bra, det blir fint och jag trivs på jobbet väldigt bra just nu. Sånt går ju upp och ner för alla.

Igår efter jobbet var det dags att besöka frisören för att försöka få någon ordning på håret. Konstigt, för i princip all färg hade försvunnit. Hon var lika förvånad som jag. Med andra ord såg jag för jävlig ut och det var skönt att få massor med nya, ljusa, fina slingor.

Idag efter jobbet ska jag til Onyx och träna med Maria. Hon har precis köpt gymkort (äntligen) så det ska bli kul att få lite sällskap. Blir dessutom en ny upplevelse idag efetrsom vi ska till "nya" lokalerna i Knalleland som jag hittills inte testat på.

Nä nu får jag fortsätta med allt som måste hinnas göra på jobbet idag...

Det var ett tag sedan jag skrev någonting här. Saker och ting har skett som gjort att allt i den vanliga vardagen fått kliva åt sidan... Livet är skört, så är det bara. Det är tillräckligt mycket snack och ältande om det tragiska som hänt så jag tänker inte nämna något om det här utan väljer att fokusera på det som faktiskt är positivt - för positiva saker finns ALLTID, och i sådana här lägen är det viktigt att dessa inte glöms av att tänka på.

Igår gick jag in i vecka 19 och det var dessutom dags för ultraljud så att vi skulle få se den lille/lilla. Jag och Andreas satt förstummade i 40 minuter utan att kunna ta blicken från skärmen där vår lilla krabat visades. Jag var rädd för att han kanske skulle sova men tvärtom var det full aktivitet och det sparkades och fäktades för fullt och det var med andra ord helt faschinerande att se den lille varelsen som verkade ha det rätt så trevligt där inne. Det är så mycket känslor som kommer fram. Så mycket nyfikenhet, otålighet och faktiskt också kärlek och ömhet.

Nu när den värsta yrseln och illamåendet har lagt sig och trötheten är bättre (har börjat med järntillskott) så är det faktiskt rätt mysigt att vara gravid. Detta kommer jag garanterat att få äta upp senare men det är så här jag känner just nu iaf. Det är mysigt med en liten mage som börjar synas mer och mer. Det är mysigt att veta att det finns någonting levande där inne och som jag alldeles snart kommer börja känna sparkar ifrån. Det är framförallt mysigt att få dela den här upplevelsen med någon som man älskar och se hur glad den här upplevelsen gör oss båda.

Fettisdagen idag och jag är helt sjuuuukt trött. Sådär så att man knappt orkar hålla huvudet uppe, är rädd för att ögonlocken ska klappa ihop och du ska ramla av stolen för att somna på golvet. Läskigt trött med andra ord. Har varit rätt så pigg de sista veckorna så det här känns inte riktigt normalt. Misstänker att det är järnbrist som spökar så jag ringde barnmorskan för att höra lite. Hon tyckte jag skulle börja käka järntabletter så det blir väl att traska ut i snön för att leta reda på sådana. Känns inte så bra att knapra en massa piller men hellre det än att somna på jobbet...

Undrar om det enbart är gravidhormonerna som gör att jag stör mig på allt och alla runt omkring just nu. Jobbigt är det iaf. =(

Har varit gräsänka i princip hela helgen och har därför passat på att umgås med familj och vänner. I fredags hyrde jag och Mariorna en riktigt bra men snyftig film - Allt för min syster hette den och var som sagt klart sevärd. I lördags åkte jag, syster och mamma på en riktigt lyckad och mysig shoppingtur till Allum. Hittade både en klänning, en tröja, en keps och en alla hjärtans dag-present till Andreas och mamma och Elin fick med sig minst lika mycket hem. På hemvägen plockade jag upp Charlotte och åkte till Aroma spa där vi tog varsin välförtjänt ansiktsbehandling innan vi gjorde oss i ordning för en middag på Oliven.

Söndagen bestod egentligen bara av storstädning, handling och en promenad innan Andreas kom hem. Sen tillbringade vi hela alla hjärtans dag-eftermiddagen med att göra tacos, se på TV och mysa. En helg full av aktiviteter sätter sina spår - i alla fall när manär gravid - och idag är jag trött, trött. Blir därför en lugn kväll.

...dansar råttorna på bordet är ett välkänt uttryck. Kanske är det så man ska beskriva stämningen på min arbetsplats idag. Cheferna plus två till är på mässan i Stockholm och några är lediga eller vabbar så vi är bara tre stycken plus en praktikant på plats. Dessutom jobbade jag på bra igår och har knappt något att göra idag. När alla är borta är det dessutom svårt att gå vidare eftersom det hela tiden krävs avstämningar i arbetsgruppen för att komma vidare.

Ser i alla fram emot i kväll då jag får träffa mina Marior. Det ska bli mysigt.

Det blir en lugn kväll idag. Hade tänkt gym men i det här fina vädret går det ju inte så det blir en vintrig promenad istället. I morgon far min älskling iväg med några kompisar och är tillbaka på söndag kväll. Därför har jag schemat späckat för att också passa på att hitta på en massa skoj och umgås med mina nära och kära. I morgon kväll ska jag träffa Mariorna för tjejkväll med film och godis. Lördag åker jag till Bollebygd tidigt för att åka och shoppa med syster, mamma och kanske mormor och på hemvägen ska jag plocka med mig Charlotte från Bollebygd för att åka till Aroma spa och göra en ansiktsbehandling. Åhh. vad jag längtar. Sedan ska vi äta på Oliven på kvällen. Fullt upp med roliga saker, det gillar jag. =)

Vilket underbart, friskt väder att vakna upp till idag. Solen fullkomligt lyser från en klarblå himmel och det knarrade sådär skönt under skorna när jag gick till jobbet - ett bevis på att det var riktigt kallt ute. Härligt! Däremot har jag sovit rätt kasst. Sedan jag blev gravid så har de nattliga toalettbesöken gått från 0 till 2-4 stycken per natt. Jättejobbigt, och jag tror att det också är detta fenomen som gör att jag drömmer minst en dröm, oftast flera, varje natt och som jag sedan kommer ihåg resten av dagen.

Detta gör mig väldigt trött och i natt drömde jag två riktigt sjuka drömmar som gjorde att jag vaknade helt slut i morse. Jag kan utan att gå in i detalj tala om att jag var riktigt förbanand på min pojkvän och har nog skällt ut honom ordentligt i sömnen. Haha. Tur då att man kan vakna och inse att allt bara var en dröm och att han sussade sött och oberört bredvid. =)

Puh, den här dagen har gått fort. Varit fullt upp att göra hela dagen men nu börjar arbetsdagen närma sitt slut. Jag ska gå till gymmet och kämpa lite på cross trainern. Tycker fortfarande det är sjukt tråkigt att inte köra ett pass men ibland känner man verkligen inte för att ta en promenad i mörkret utan ställer sig hellre inomhus med lite skön musik och tränar lite. Låter kanske konstigt, men det är så jag känner idag. I går var det precis tvärtom och då blev det en promenad ute i stället. Det gäller att lyssna på sin kropp, sitt hjärta och sin magkänsla.

Mina ögon har flippat ur totalt. Har ju vanligtvis linser på mig och det brukar inte vara några problem alls. Känner jag någon gång att ögonen är irriterade, så tar jag glasögon en dag för att låta dem vila. Men nu har det hänt något som jag inte riktigt känner igen. Det känns som att tårvätskan är slut. =) Varje gång jag blinkar känns det som jag har grus i ögonen och ibland fastnar linserna ordentligt så jag får blinka loss dem eller t.om gå in på toaletten för att rätta till dem med spegelns hjälp. Inte alls speciellt skönt med andra ord. Det enda jag längtar till nu är att få komma hem och plocka ut den här skiten och sätta på mig mina glasögon...

Måndag morgon...igen! Den här helgen har gått fortare än fortast. Kan snabbt konstatera att en helg passerar fortare om man inte hittar på så mycket. Å andra sidan behöver man ibland bara göra ingenting, ta det lugnt, vila upp sig, njuta av stunden och allt det där. Den här helgen har jag varit lite ur gängorna så det har nog bara varit bra att få ta det lite lugnt utan en massa strapatser hit och dit.

I fredags hade jag åter igen tänkt att träna men denna gången var det jobbet som krävde att jag satt över och jobbade sent istället för att svettas på gymmet. Handlade lite mat på hemvägen och då blev det Idol och god mat. På lördagen tog jag mig iaf. till träningen och det var otroligt skönt och gjorde mig genast på bättre humör. Lustigt det där. Därefetr kollade vi in barnvagnsdjungeln och tillbringade resterande delen av dagen hemma där vi på kvällen såg Melodifestivalen och gjorde egen pizza. Supergott var det. Gårdagen passerade snabbt med promenad, sex maskiner tvätt och middag på kvällen. Poff, så var den ledigheten över.

Jag fick reda på IDAG att första omgången av melodifestivalen kommer gå av stapeln i morgon. Hallå, är inte det sånt man brukar ha koll på flera veckor i förväg på grund av all mediehysteri!? Jag har totalmissat det och efter en snabb koll bland kolegorna på frukosten var det fler som blev lika överraskade som jag. Kanske att schlagerhetsen börjar lägga sig!? Kanske är vi trötta på alla dessa delomgångar!? Vad vet jag, men iaf. så kör melodifestivalen igång i morgon med artister som Ola, Salem al Fakir, Jenny Silver och Jessica Andersson...

Den här dagen har rullat på rätt så fort. Har haft mycket småpill med olika grejer och det gör att tiden rusat iväg. Snart är det hemgång och idag tänker jag gå till gymmet direkt efetr jobbet. Har varit väldigt slappt med det det sista och även om jag inte kör några pass nu utan tar det betydligt lugnare än förut så VET jag att jag mår betydligt bättre när jag får komma dit. Jag VET att kroppen mår bra av att röra på sig och jag VET att man blir mycket piggare och känner sig lite fräschare efteråt.

Efteråt ska jag hem till Maria Egelind på lite kvällsfika. Det var väldigt länge sedan jag träffade tjejerna så det är verkligen på tiden att vi ses. =)

Tjing!

Ibland så har man bara den känslan av att det blivit lite mycket runt omkring och att snart, snart så blir bägaren full och allt rinner över. Just så känner jag nu. Som att jag bara skulle vilja stänga av hela världen ett dygn och bara vara. Släppa allt som surrar i tankarna, allt som tynger ner axlarna. Det är inget stort, inget allvarligt. Bara det att kroppen säger ifrån och skulle behöva lämnas i lite lugn och ro. Helt normalt, helt naturligt.

För några veckor sedan skulle jag göra ett speciellt kollage som skulle med till en presentation till en ny kund. Det var fyra personer som skulle fotas och sedan retuscheras in i photoshop. Alla fyra bilder på oss fyra skulle vara en nära ansiktsbild med huvudet i samma lutning. Fotot blev inte speciellt bra, men med rätt justering i photoshop löser sig det mesta...

Jag reagerar fortfarande på orden: "Jag är gravid", "jag ska bli mamma", "vi ska få en bebis". Det känns så oerhört overkligt fortfarande även om magen växer och jag har alla symtomer man kan ha. Det känns så oerhört ofattbart att det finns en liten innuti mig som bara blir större och större och sedan kommer bli vårt barn. En liten som ska köras i barnvagn, kläs i små, små kläder och som kommer att somna i ens knä.

Det är läskigt att känna hur ens kropp förändras och hur ens tankar, humör och personlighet i vissa fall också blivit annorlunda. Att du konstant är hungrig, att kaffesuget har försvunnit sen långt tillbaka, att du känner alla dofter så mycket tydligare och hur ditt tålamod är sämre. Att du gråter för minsta lilla och säger saker som du inte vet hur de blev sagda. Det är läskigt att en liten varelse som du inte ens har sett kan förändra hela dig.

Igår var det åter igen dags att åka till Göteborg. Vi som knappt använder bilen har den sista veckan kört flitigt - och framförallt motorvägen till Göteborg. Typiskt i ett väder som detta. Hur som helst så hade snälla Charlotte frågat om vi ville följa med på friidrottsgala i Scandinavium igår tillsammans med henne och Simon. Det var inget idealiskt väder att köra i direkt men dit kom vi och det var riktigt roligt att för första gången se höjdhopp, längdhopp och stavhopp live - bara några meter ifrån de tävlande. Vi hade en riktigt trevlig kväll och kom hem välbehållna till sist också.

Idag är jag dock glad att slippa ge mig ut på vägarna. Det fullkomligt öser ner. Helt sjukt mycket snö som ligger på marken nu. Vacker, visst men nu räcker det. om Inte annat för allt besvär det ställer till...

Idag är jag iofs också trött men det som stör mig i ögonen idag är inte brist på sömn i samma utsräckning som igår utan det faktum att det verkar ha hamnat något mellan linserna och ögonen. Det händer titt som tätt eftersom det säkert vimlar av små partiklar i luften som råkar fastna på linsen innan du hinner få in den i ögat. Ibland har någon liten fibertråd smygit sig fast vilket gör djävulskt ont men idag känns det mer irriterande. Sådär så man bara vill ta ur linserna, sätta på sig glasögonen och låta ögonen vila. Så är det när man är halvblind. Hade inte en ögonlaseroperation varit så dyr och verkat så otäck hade jag mer än gärna låtit genomföra en sådan för att slippa de här jäkelskapen.

Det finns en liten, liten krabat som just nu kanske gör kullerbyttor, suger på tummen eller möjligtvis bara vilar. För denna lilla krabat kommer, om allt går som det ska, få se världen utanför sin mammas mage i slutet av juli... Det är stort! Det är mäktigt! Det är många känslor som slits hit och dit, men framförallt är det spännande och väldigt, väldigt roligt. =)

Den här helgen har det hänt något exakt hela tiden - inte konstigt att jag kände mig heldöd och nästintill däckade av helt i soffan igår kväll. I fredags efter jobbet tog jag bilen till mamma och pappa för att följa med på 1-års kalaset. Det var jättemysigt och vi blev bjudna på god mat och tårta och lilltjejen Alice stod för underhållningen. Oj vilket litet charmtroll hon är. Alla presentpapper och snören på paketen var det roligaste.

Passade därefetr på att sova över i Bollebygd och tillbringa hela lördagen tillsammans emd familjen. Vi tog en promenad och så var jag, mamma och Elin och shoppade en sväng innan vi lagade middag. Sedan var det bara till att åka hem till Borås igen och svida om för att åka till casinot i Gbg med Andreas, Henka, pappa och Jimmy. En riktig helkväll ahde vi med mat och så lite spelande. Tyvärr så åkte vi inte hem med någon storvinst direkt men en kul kväll blev det.

Igår tog vi lång sovmorgon och jag hann med en promenad innan Andreas pappa bjöd på lunch. En sväng till flygplatsen efter det för att lämna av Henka - SEN blev det soffan och sängen resten av kvällen. Puh!