Efter en väldigt lugn, stillsam och träningsfri helg börjar det dåliga samvetet komma krypandes tillsammans med den där jäkla rastlösheten som då brukar infinna sig. Det liksom pirrar lite i benen sådär och kroppen skriker efter att få sig ett träningspass så den får känna sig lite utmattad efteråt. Damp påstår Andreas att det också kallas. =) Jaja, det får han väl tycka då! Men idag ska jag iaf. på Afrodans! Har gått på det några gånger nu och är frälst. Det är verkligen som att befinna sig på en stepp i Afrika, ingen större skillnad alls kan jag tänka mig. Man får köra ett koreografiskt program som bara består av ett gäng afrikanska rörelser och det handlar bara om att fokusera på sig själv och att släppa loss. Jag blev dessutom mycket förvånad att det var så otroligt jobbigt. Inte en paus på en hel timma och det handlar om att röra på kroppen exakt hela tiden. Jobbigt är det. Och svettigt men alldeles, alldeles underbart efteråt.

Börjar nästan känna att jag lovordar det för mycket nu. Kommer säkert känna mig noll motiverad precis innan passet och efter halva tiden vill jag bara lägga mig ner och dö. Men nu, nu känner jag mig sugen och peppad för ett svettigt danspass i afrika. Härligt! =)