Planeringsfreak
Min pojkvän suckar ofta när jag börjar babbla om kommande veckas aktiviteter, eventuella aktiviteter och "skulle vilja göra-aktiviteter". Det är nog lite typiskt killar att ta dagen lite mer som den kommer. Se vad som händer liksom, go with the flow sådär. Jag vill ha superkoll! Har kommit fram till att jag delar upp det veckovis. När det är dags för ny vecka (måndag) så vill jag ha stenkoll på resten av veckans dagar, därav söndag är "the final". Därefter kan man pusta ut och ta nya tag för nästa vecka.
Så är mitt liv uppbyggt. Jag vill gärna ha kalendern så där lagom full så man känner sig duktigt aktiv och inte någon loser där bladen lyser vita av tristess och lathet. Älskar att få skriva in alla saker som kommer att hända. Möten, träningar, födelsedagar, viktiga saker man inte får glömma, shoppingturer och utgångar. ALLT!
Det kan dock skapa vissa problem som t.ex. i lördags. Pojkvännen hade sedan en lång tid tillbaka meddelat att han var tvungen att närvara vid en basketaktivitet hela kvällen och jag började redan förra måndagen (så klart) att höra mig för med olika kompisar om utgång. Det gick lite trögt pg.a. olika anledningar men efter mycket om och men hade jag lyckats få allt under kontroll genom att bjuda hem Maria på en fördrink och lovandes om en kul kväll på krogen. Puh!
Det blev dock inte riktigt som jag tänkt. Maria blev sjuk och på lördag morgon kände jag mig ensamast i världen och som en riktig sur bitterfitta. Grinig och lagom tråkig flickvän sådär. Dagen kändes förstörd vilket den också blev efter att paniken över att tvingas tillbringa lördagskvällen i ensamhet i lägenheten växte vilket resulterade i att min pojkvän fick utstå en hel del sura miner.
Efter en lång kvällspromenad, en bränd toast, lite godis och sex and the city bestämde jag mig dock för sista utvägen, att sammanstråla med brorsan och hans vänner på tråkigaste stället i stan. Så efter att ha bytt om, hällt i mig två drinkar och vimlat ner på stan, haft en konversation med brorsan (trevligt), spelat upp 100 spänn på black jack, dansat mina moves på dansgolvet och väl liggandes hemma i sängen igen kunde jag konstatera att varför all denna planeringshets när det ändå aldrig blir som man tänkt sig. Hur mycket viktig energi har inte gått åt under veckan för att planera helgen...när det ändå inte blev som man ville - eller hade tänkt sig. Måste coola ner, måste koppla av, måste bli lite mer killig sådär. Rycka på axlarna och ta det som det kommer. Ingen hets! Planeringsfreak, det är vad jag är.
Så är mitt liv uppbyggt. Jag vill gärna ha kalendern så där lagom full så man känner sig duktigt aktiv och inte någon loser där bladen lyser vita av tristess och lathet. Älskar att få skriva in alla saker som kommer att hända. Möten, träningar, födelsedagar, viktiga saker man inte får glömma, shoppingturer och utgångar. ALLT!
Det kan dock skapa vissa problem som t.ex. i lördags. Pojkvännen hade sedan en lång tid tillbaka meddelat att han var tvungen att närvara vid en basketaktivitet hela kvällen och jag började redan förra måndagen (så klart) att höra mig för med olika kompisar om utgång. Det gick lite trögt pg.a. olika anledningar men efter mycket om och men hade jag lyckats få allt under kontroll genom att bjuda hem Maria på en fördrink och lovandes om en kul kväll på krogen. Puh!
Det blev dock inte riktigt som jag tänkt. Maria blev sjuk och på lördag morgon kände jag mig ensamast i världen och som en riktig sur bitterfitta. Grinig och lagom tråkig flickvän sådär. Dagen kändes förstörd vilket den också blev efter att paniken över att tvingas tillbringa lördagskvällen i ensamhet i lägenheten växte vilket resulterade i att min pojkvän fick utstå en hel del sura miner.
Efter en lång kvällspromenad, en bränd toast, lite godis och sex and the city bestämde jag mig dock för sista utvägen, att sammanstråla med brorsan och hans vänner på tråkigaste stället i stan. Så efter att ha bytt om, hällt i mig två drinkar och vimlat ner på stan, haft en konversation med brorsan (trevligt), spelat upp 100 spänn på black jack, dansat mina moves på dansgolvet och väl liggandes hemma i sängen igen kunde jag konstatera att varför all denna planeringshets när det ändå aldrig blir som man tänkt sig. Hur mycket viktig energi har inte gått åt under veckan för att planera helgen...när det ändå inte blev som man ville - eller hade tänkt sig. Måste coola ner, måste koppla av, måste bli lite mer killig sådär. Rycka på axlarna och ta det som det kommer. Ingen hets! Planeringsfreak, det är vad jag är.
Kommentarer
Trackback
