Mariorna har precis lämnat placet. Vi har sett på en film, käkat godis och snackat en massa som vanligt. Riktigt mysigt var det trots att filmen var mer än knepig. "Donkey punch" hette den, en thriller för den som intresserar sig och jag kan tyvärr inte rekommendera den. Enda plusset jag kan ge den är att man aldrig hade en aning om hur den skulle sluta vilket jag tycker är en rätt så bra egenskap. Jag gillar oförutsägbara filmer. Så det så.

Nu sitter jag kvar i soffan, slötittar lite på sorgliga "Vid din sida". Den får mig att tänka. Funderar lite på allt mellan himmel och jord. På att jag måste bli mindre "anonym" på jobbet bland annat och hur jag ska bära mig åt med att lyckas med det. Sen funderar jag på hur min bror har det i south america och vad han gör just nu. Jag funderar också på hur det kommer bli på jobbet om två månader när de personerna som blivit varslade måste gå. Dessutom undrar jag när min älskling har tänkt komma hem och om det har gått bra för honom på pokern. Jag undrar hur min golfsäsong kommer att se ut och om jag kommer att lyckas att behärska mitt humör. Hrm.

Ja, det finns mycket att grubbla på och ju mer man tänker desto knäppare blir man. Kanske borde jag stänga igen datorn nu och ta och krypa ner i sängen. Ja, det kanske vore det bästa så jag förhoppningvis vaknar lite tidigare än i morse och njuta av våren som verkar vara här.


Mina Marior till höger. Lisa, en annan kompis till vänster