När jag vaknade i morses insåg jag att allt som hände under gårdagen faktiskt inte var en dröm - trots att det faktiskt kändes som det. Det känns som att dagen varade i evigheter och allt som hände var bara...toppenbra. Det kanske inte var så konstigt att kroppen kändes tung som bly när vi väl kröp till kojs och fötterna ska vi inte tala om. =)

Jag jobbade fram till klockan halv elva då vi träffade säljarna till huset och mäklaren. Skrev massor av papper och fick äntligen nycklarna. =) Därefter tog vi en snabb lunch hemma innan vi var och kollade tapeter och var uppe i huset och kollade läget medan Dammråttan städade det allra sista. Sedan var vi både hos familjerätten och skrev på papper och på föräldrarutbildning innan vi äntligen kunde åka till huset igen.

Gulliga brorsan var snäll och hämtade parkett på Skene järn och Anna och penn kom förbi och tittade på huset. Sedan kom mamma, pappa och Elin och hjälpte oss tills det inte längre gick att se mer. Jag ville aldrig åka hem.