Alla varnar för att när lillen börjar dagis så börjar också VAB:andet. I samma period har det ju för mig varit sjukskrivning så lönesnubben på jobbet kommer att vara svettig när han ska göra lönen för denna månaden. Har inte ens koll på allting själv liksom. Vinston har varit helt frisk nu ett tag förutom lite snuva och igår såg jag ingenting konstigt alls men idag när han vaknar så är ögonen lite ihopklibbade. Tänkte inte så mycket på det efetrsom han ju är förkyld och annars var pigg och glad men när jag väl klätt på mig, Vinston, gett välling, packat väskan, skrapat rutorna på bilen, flyttat bilarna för att komma ut med kombin, packat in oss i bilen, åkt till dagis, kommit innanför dörren, tagit av Vinston ytterkläderna misstänker fröken där att det är ögoninflammation!!! Det visar sig då också att halva dagiset är sjuka i det och är hemma. FASIKEN! FASIKEN!

Det är bara att klä på lilleman igen som verkar snopen, packa in oss i bilen, åka hem, lämna honom till Andreas som får vara hemma med honom idag och bege mig till jobbet.

Väl i stan så parkerar jag i parkeringshuset som vanligt och skyndar mig ner för alla trapporna till jobbet, åker hissen fyra våningar upp, ställer in matlådan i kylen, stressar in till mitt skrivbord och upptäcker där på min plats att mobilen saknas. Visste dock att jag talade i den i bilen så jag rusar ut, åker hissen ner, springer samma väg tillbaka, upp för alla trapporna till bilen, letar igenom hela den, kollar under bilen. Rusar tillbaka till jobbet och tittar på marken längs vägen, åker hiss upp igen och kommer instormandes till min plats - igen - och hittar mobilen under ett papper på mitt skrivbord som jag lyckats lägga över telefonen när jag packade upp väskan. Stor suck! Känner ni stressen? =) Mina kära kollegor tittar med stora ögon. Herregud, den tjejen är smått galen..!? Och, ja, så känner jag mig ibland.